Valdoxan

Jag är såklart smått nojig över att testa Valdoxan för första gången. Jag vill ha min lever kvar. Jag vill kunna dricka alkohol utan att dö. Jag vill inte få gulsot. Jag vill inte heller drabbas av biverkningar så som kräkningar, diarré eller aggressivitet. Inte heller vill jag få migrän, förstoppning, smärta i buken, ryggvärk, öronringning, nässelutslag, dimsyn, hudutslag, angioödem, mardrömmar eller någon annan av de övriga biverkningarna, men nu är det som det är och jag har gått med på att testa Valdoxan.
I och med detta så tänkte jag att jag skulle föra lite anteckningar genom att starta en blogg.
Jag tänkte att jag skulle börja med en halv tablett i någon dag i ett desperat försök att vänja kroppen. Dock står det att det inte ska finnas någon ut- eller insättningsfas, men jag är - som sagt var - nojig och agerar därför min egen läkare.

Det som gör mig extra nojig är att det inte finns någon som kan svara på mina frågor kring Valdoxan. Det är min husdoktor som har skrivit ut dem och hens första respons på mina "problem" var att jag skulle skaffa en hobby - så ja, ni ser vart erfarenhetsgraden ligger för den situation jag befinner mig i. Min samtalskontakt är en kurator, som inte får diskutera medicin pga hen inte har den utbildningen. Inte heller på apoteket kunde de ge några säkra svar.
Jag är ju nämligen lite nyfiken på hur det fungerar med andra mediciner som belastar levern tex extra starka alvedon och Zopiclone. Men jag kör väl, så får det väl bli som det blir.